Gtorp

Politik med tanke och omdöme i Grästorp

Månad: oktober 2019

Skattehöjning – absolut inte

Med stor förvåning kan jag notera att det till fullmäktige 2019-10-21 kom en beslutspunkt gällande en höjning av kommunalskatten med 42 öre. Den stora förvåningen var att det inte medföljde de handlingar som gör det möjligt för mig som politiker att kunna bedöma förslaget. Självklart skall det finnas en verksamhetsöversyn samt en konsekvensbeskrivning av de effekter som uppkommer om verksamheterna inte får det tillskott i resurser som en skattehöjning skulle ge.  Översynen skall göras av tjänstemannasidan och inte innehålla några värderingar med mer än att laglighetskraven skall vara tillgodosedda. Däremot kan alternativ framföras.

Översyn och konsekvensanalyser och gärna beloppet så vi slipper gissa

Det skulle t.ex kunna vara att man säger att vi måste se över ledningsorganisationen med antalet chefer på tjänstemannasidan och det skulle då få följande konsekvenser etc. Eller att man har svårt att skära ytterligare med osthyveltekniken utan måste ta bort hela verksamheter. Ett vanligt exempel är att ange att vi tvingas ta bort tjänster inom den frivilliga verksamheten typ  kultur och fritid.  Det kan också vara så att man anger att vi kan skjuta på stora investeringar och därigenom kan vi också skjuta på avskrivningskostnaderna.

Inget av detta fanns med i handlingarna. Inte ens fanns ett prognostiserat belopp på hur mycket mer pengar skattehöjningen skulle ge.  Inom liberalerna gissade vi om detta. En menade att 42 öre maximalt ger en skatteintäkt om 2 miljoner, jag själv gissade på drygt 3 miljoner och andra på 4 miljoner. Som Sverker Olofsson skulle ha sagt – skall det vara på detta sättet? Självklart inte. Det krävs mycket av oss fritidspolitiker men inte att vi har de utredningsresurser som krävs för för att åstadkomma verksamhetsanalyser, konsekvensbeskrivningar och beräkningar av intäkter där det krävs ganska komplicerade beräkningsmodeller där flera variabler måste vägas in.

Ärendet är inte tillräckligt berett – menar jag

Jag menar att ärendet inte är tillräckligt berett för att det skall vara möjligt att fatta beslut på. Jag funderar också på lagligheten här

Vi har alltid varit i situationen där kommunen tvingas göra nya saker. Det är egentligen en helt normal del av att driva kommun. Det normala är ju inte att vi varje gång vi vill göra nya saker höjer skatten. Istället så gör vi översyner av de befintliga verksamheterna och skapar de resurser som krävs för det nya. Det normala är att vi får mer skatteintäkter och mer intäkter från utjämningssystemet varje år på grund av att skatteunderlaget ökar så mycket löser sig lite av sig självt. Nu är vi tydligen i en situation där vi inte kan frambringa resurser med mindre än att vi för en skattehöjning???

Är då Grästorps kommun en effektiv kommun?

Eftersom man inte presenterat några underlag överhuvudtaget som analyserar läget så känner jag mig fri att själv göra analyser på de faktaunderlag som finns att tillgå. Jag väljer ekonomifakta och jag väljer att jämföra Grästorps kommun med Essunga, Vara och Gullspång. Jag väljer att titta på antalet anställda och antalet tätorter. Låt mig direkt säga att när det gäller antalet anställda så kommer mina jämförelser inte att ge en helt korrekt bild. det finns många delar i de uppgifterna men som sagt – om inte kommunen ger mig något att jämföra med så tar jag mig friheten att göra analysen själv.

Så – är då Grästorps kommun en så effektiv kommun att det inte går att effektivisera den ytterligare utan vi måste tillgripa en stor skattehöjning på 42 öre?

Så här ser det ut:

Som ni ser av tabellen så har Grästorp 625 anställda i kommunen, Essunga har 575, Vara har 1375 och Gullspång har 525 anställda. Om vi räknar fram ett jämförelsetal där vi relaterar antalet anställda till kommunens storlek i innevånarantal så ser vi att om vi skulle ha samma täthet i anställda som Essunga så skulle vi ha 581 anställda mot vad vi har dvs 625, Med Varas täthet så skulle vi ha 494 anställda och med Gullspångs täthet skulle vi ha 568 anställda. Vi har 625 anställda dvs väsentligt fler anställda än våra grannkommuner och Gullspång. Som jag skrev tidigare  – det finns många variabler att ta hänsyn till men visst indikerar det på en översyn av vår verksamhet ? – eller? Borde vi inte först göra översynen innan vi ropar på mer pengar från kommuninnevånarna?

Ni ser också tätorterna enligt följande:

  • Essunga tre tätorter: Nossebro, Främmestad, och Jonslund
  • Vara nio tätorter: Vara, Kvänum, Tråvad, Jung, Vedum, Larv, Stora Levene, Emtunga och Arentorp
  • Gullspång tre tätorter: Gullspång, Hova och Otterbäcken
  • Grästorp en tätort: Grästorp

Det brukar vara en allmän sanning att många tätorter ger mer tryck på service och en större belastning på kommunen och fler anställda. Grästorp har en enda tätort vilket många skulle drömma om. Skolorna och service på ett ställe. Bättre kan det inte bli utifrån en arbetsmässig synpunkt.

Slutsatsen är att vi verkligen behöver en ordentlig översyn av den kommunala verksamheten

Så – vi har många fler anställda än våra grannkommuner. Vi slipper att hantera flera tätorter så JA – vi skall rimligen ha en lägre kommunalskatt än våra grannkommuner.

Inom politikerledet så finns det politiker som alltid och jag menar alltid säger ungefär samma sak. Grästorp är bäst och den kommunala verksamheten är på topp. Lovsångerna är många gånger av stor poetisk höjd och det är inte utan förtjusning som jag lyssnar på dessa men kommunal verksamhet är inte skapad av några högre makter utan är till för oss kommuninnevånare och måste vara effektiv och inte förbruka mer skattepengar än vad som behövs. För att veta det måste vi analysera inte bara sjunga lovsånger. Vi har under den tid jag varit politiker i Grästorp tappat stort i antalet kommuninnevånare och trenden är inte bruten – inte alls – vi fortsätter att tappa. Skulle en skattehöjning förbättra det läget särskilt som vi är en utpendlar kommun?

Det är också märkligt att vi på förra mötet tar beslut om inriktningsdokument som säger just detta – att öka innevånarantalet och nu går vi rakt emot detta eller är det någon som på allvar menar att en stor skattehöjning skulle gynna inflyttningen till kommunen?

Det finns all anledning att vi först gör en ordentlig översyn av våra verksamheter, administration och ledning innan vi tar mer skatt av våra kommuninnevånare. De behöver sina pengar för sitt dagliga liv och sin egen konsumtion. Allt är inte kommunal verksamhet – det finns ett civilt samhälle som också skall fungera.

Dag Hardyson, Liberalerna Grästorp

Deja-vu för Grästorps Styr- och ledningsmodell

Det finns nu riktlinjer för en styr- och ledningsmodell. (beslut på KF 2019-10-21) Denna modell skall vara en tillitsbaserad styr- och ledningsmodell som bygger på dialog, mer delegering och mindre detaljstyrning. En tanke redan nu – har dialogen något med tillit att göra? Det beror på vad dialog är – skulle svaret kunna vara. Jag återkommer med reflektioner.

Dialogen väsentlig i uppföljningsarbetet

För oss som är lite äldre så är styr och ledningsmodeller som bygger på förtroenden och ansvar kopplade till uppföljningar genom få men breda resultatmått samt dialoger vanliga. Jag var själv mellanchef på Skatteverket på slutet av 80-talet och blev utvärderad av skattechefen i länet och hans entourage (följe) just med dialoger som oftast byggde på analyser av utfallet mätt i vissa ganska enkla mått. Även om måtten var få så var de ofta ifrågasatta även på den tiden. Dialogen var en viktig del i uppföljningsarbetet och utvärderingen av arbetsinsatserna.

Jag får lite känsla av att man idag vill (till viss del) tillbaka till just detta men man klär det i andra ord. Man vill ha förtroendefulla relationer och uppföljningar som inte bygger på mängder av olika mål och mått som man inser alltmer tynger chefer och verksamheter. Ett problem är ju att det idag går att mäta det mesta och att måtten ofta ändå finns att tillgå för den som så önskar.

Är 80 talet tillbaka?

På 80 talet fanns inte IT på något sätt som idag och det fanns inga möjligheter att ha många och sammansatta mål och mått. Att resonera omkring arbetet och vad man som chef gjort och vad man valt att inte göra var helt väsentligt för styrningen. Att ha förtroende för anställda chefer och ge dem ansvar var också tvunget eftersom det inte gick att ha koll utifrån maskinella mått, loggar mm. När IT utvecklingen utvecklades och det blev möjligt att registrera och lagra data på olika sätt så blev det också möjligt att bygga modeller med olika mått som enskilt eller tillsammans utvisar vad olika verksamheter producerat dvs mål och måluppfyllelse.  Självklart är IT utvecklingen mycket positiv och hela redovisningsområdet har kommit till helt nya nivåer genom möjligheter att registrera ekonomidata i olika nivåer och variabler. Men med all denna data registrerad och lagrad i databaser och tillgänglig för olika uppföljningsmodeller och mått så uppfattade många detta som att de som tjänstemän var övervakade och att deras jobb blev mer av produktion liknande vad arbetarna i  bilproduktionen hade upplevt i styrning av arbetet. Tjänsteproduktionen ökade stort vid den här tiden och att vara tjänsteman och jobba på kontor blev nu mycket vanligt och styr- och ledningsmodeller måste utvecklas för denna tjänsteproduktion.

NPM (New Public Management) kom in med stormsteg och så kallad resultatstyrning infördes i förvaltningar och myndigheter.  Politiker (vi) formulerar mål – men övergripande mål som sedan förvaltningarna/verksamheterna operationaliserar (definierar) till mål  (undermål) och dessa mål skall vara SMARTA dvs Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidsatta. Alla mål skall vara mätbara. Nu växte byråkratin rejält och massor av mätbara mål arbetades fram och för att korta ner historien så upplevde nog de flesta att man blev slav under alla mål. Det var nästan ogörligt att som chef ha koll på alla mål. Dessutom så var uppföljningarna ofta bristfälliga och om man fuskade med målen så var det inte vanligt att någon faktiskt genomskådade bluffen. Målen blev alltmer verkningslösa och det skapade ett statistikbeteende.

På 80 talet var det svårt för en chef att inte vara insatt eller rent av mycket insatt i den verksamhet som hen skulle leda.  Det fanns ju ingen hjälp i data som kunde sammanställas till olika utvärderings mått. Du måste själv som chef kunna bedöma om dina underchefer gjorde ett bra jobb eller inte. Eftersom det var dialogen som var den viktigaste utvärderingen och du då träffade dina underchefer så var det också helt nödvändigt att du uppfattades av dem som kunnig och insatt – eljest fick du dåligt rykte. Att vara en trevlig person och prata ”väder och vind” eller familjeförhållanden etc och bjuda på kaffe gjorde att en chef kunde få en dräglig tillvaro under veckorna men om du inte hade riktiga kunskaper så blev du avslöjad vid dialoguppföljningarna.

Chefer utan verkliga kunskaper i verksamheterna de var satta att leda

Med möjligheterna till uppföljning genom mängder av mål och mått blev det nu möjligt att anställa chefer som i praktiken bara var just detta – chefer.  De kunde ofta inte mycket om verksamheterna de var satta att driva men de kunde hantverket med att följa upp verksamheter genom mål och mått. De klarade ofta inte att ha riktiga dialoger med sina underchefer där den verkliga verksamheten diskuterades. Ett chefsförakt växte fram på flera håll och många raljerade över sin chef som de tyckte var en välavlönad person som inte kunde något om den verksamhet hen var satt att driva. Även ledningsgrupperna på olika nivåer kunde vara rena chefsforum där man mer förde samtal om olika typer av utvecklingsprogram, nya sätt att mäta, ledarskapskurser mm. men sällan diskuterades de verksamheter man var satta att leda mer än att – jag kan konstatera att vi uppfyller de mål som är uppställda. Då är ju allt bra – eller?

Bort från NPM – rätt väg att gå

Det är enligt min uppfattning rätt väg att gå att komma bort ifrån NPM och jobba mer med färre mål och mer dialoguppföljningar. Dock – som jag angett ovan så blir det nu svårare för chefer som inte kan sina verksamheter att göra uppföljningar eftersom de nu måste konfronteras med de som är experter på sina verksamheter vid dialoguppföljningarna.

Dialogen är en metod för utvärdering när det gäller en styr- och ledningesmodell. Att kommunicera och samtala är något annat även om det som term kan innefattas av ordet dialog

Tillit har inget med dialog att göra även om dialog kan vara en del av en tillitsmodell.

Kan tillit som ord bytas ut mot förtroende? Verksamhetsstyrningen byggde på förtroende på 80 talet – är tillit samma sak?

Dag Hardyson Liberalerna Grästorp

Inriktning utanför den kommunala kompetensen

Fullmäktiges beslut att anta Inriktningsdokument 2020-2024

Dokumentet är indelat i fokusområden, mål och verksamhetsmått. Inget fel på den strukturen. Däremot så är innehållet mycket tveksamt och med alla otydliga och opreciserade mål så blir dokumentet inte bara utan intresse utan också tveksamt ur ett demokratiskt perspektiv.

Att politiken tycks fullspäckad av floskler (tomma och innehållslösa uttryck) har vi fått vänja oss vid men när det kommer dokument fulla av floskler i min kommun och jag är en politiker som skall resurssätta dessa mål som är helt otydliga – ja då reagerar jag och fler med mig.

Jag skall utveckla vad jag menar men först vill jag slå fast vissa fakta. Det första är vad ett mål är för något. Om vi går till Wikipedia så anges där följande :

Ett mål är det resultat man vill åstadkomma med sin handling, det förväntade resultatet. Ett mål bör vara mätbart och tidsbundet så att man kan fastställa när målet är uppnått”.

Ett mål skall således vara mätbart varav följer att det måste vara tydligt. Det skall dessutom vara tidsbestämt dvs  det skall anges när målet skall vara uppnått. Detta är väldigt viktigt för annars så vet vi ju inte vad vi fått för våra pengar som en viss fd. Scaniachef uttryckte det hela. Dessutom kan ju inte våra revisorer bedöma hur vi politiker använt kommuninnevånarnas skattepengar.

Det finns ett talesätt som går ut på att politiker vill ha så luddiga mål som möjligt så att de själva får så stor frihet som möjligt att göra vad de själva tycker är roligt utan att det går att ifrågasätta utifrån vad som beslutats. Det är också av den anledningen jag är starkt kritisk – jag vill inte ha frifräsande politiker (eller tjänstemän – kanske rent av medledare) som använder mina och dina skattepengar enligt eget gottfinnande.

Redan här framgår det varför jag raljerade om målet att våra barn och ungdomar skall bli världsmedborgare (kosmopoliter). Hur blir man kosmopolit? Går det att utbilda någon till att bli kosmopolit? Vilka läromedel skall skolan köpa in för att kunna undervisa i världsmedborgarskap? När (tidsmässigt) har vi uppnått målet dvs vilken blir den första årskull som kommer att gå ut skolan i Grästorp och som kan kalla sig utbildade kosmopoliter? Vilka lektioner som eleverna har idag skall tas bort eller ändras och ersättas eller omändras med utbildning i världsmedborgarskap?

Vad är det för fel att fokusera på läroplaner och att jobba för att eleverna får de kunskaper som vuxenlivet och arbetsmarknaden kräver? Mål som vi kan bedöma och som vi kan ge resurser till och som vi kan följa upp.

Så – vad är en kommun till för? Vad som helst? Nej inte alls. SKL (Sveriges kommuner och landsting) anger den kommunala kompetensen enligt följande:

Kommunens obligatoriska uppgifter

  • Social omsorg (äldre- och  handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg)
  • För-, grund- och gymnasieskola
  • Plan och byggfrågor
  • Miljö- och hälsoskydd
  • Renhållning och  avfallshantering
  • Vatten och avlopp
  • Räddningstjänst
  • Civilt försvar
  • Biblioteksverksamhet
  • Bostäder

Kommunens frivilliga uppgifter

•Fritid och kultur
•Energi
•Sysselsättning
•Näringslivsutveckling

Inriktningsdokumentet tycks mer eller mindre frikoppla från de basala uppdragen som en kommun har vilket enligt min bedömning  gör målen omöjliga att sätta resurser till (vilket är politikers huvuduppgift – att prioritera hur skattepengarna skall användas) och ännu mer omöjliga att följa upp. Dock – här kan man berätta succé historier i efterhand om utvecklingen har gått i rätt riktning och man kan undanhålla förhållanden om utvecklingen har gått åt fel riktning.

Det krävs därför att att det finns en tydlig korrelation (samband) mellan målet och effekten. Jag tar ett exempel. Om det till kommunen A kommer en företagsetablering där många kommuninnevånare blir anställda så är det min uppfattning att kommunen alltid då säger till media att vår näringslivspolitik har nu slagit ut i full blom och vi kan nu se effekterna av våra ansträngningar. Tittar du närmare på varför företaget ifråga etablerade sig i kommunen så hade det bara med det geografiska läget att göra och den näringslivspolitik som kommunen bedrev var inte alls av någon dignitet. I efterhand blir allt en sanning om man berättar historien rätt. Politiker kan alltid satsa på att den generella utvecklingen blir positiv och då kan man inkassera politiska gillanden.

Lika gäller för Grästorps kommun. Vi har under många år haft en vikande befolkningsutveckling och vi har (åtminstone tidigare) haft färre företag i kommunen än jämförbara kommuner (räknat per capita). Innebär detta att vi skall skylla denna utveckling på politikerna? Har inte vi politiker (inkluderat båda kommunalråden) verkligen funderat och jobbat för en annan utveckling dvs fler kommuninnevånare och fler företag till kommunen? Jovisst självklart – men lika självklart är att vi politiker inte har verktygen för att skapa denna utveckling. Det är därför som inriktningsmålet – välmående och växande näringsliv – inte är vettigt. Självklart vill vi ha detta men det finns inga politiska verktyg för oss att använda förutom olika typer av arrangerade möten etc. Låt oss analysera målet. Välmående företag  – vad är det? Om vi vänder på frågan – vad är ett företag som  mår dåligt? Det kan jag svara på för jag har gjort hundratals revisioner på företag runt om i Sverige – det är när man går dåligt, låg vinst nivå eller rent av förlustverksamhet – då mår man dåligt. Motsatsen blir då att välmående företag är sådana som har god vinst marginal och är lönsamt och har bra framtidsutsikter. Det är dessa företag vi inrikta oss på enligt inriktningsdokumentet och vi sätter till och med upp ett mål att vi skall ha välmående och växande företag…. Frågan blir då – hur skall vi politiker kunna skapa vinstrika företag i Grästorps kommun?

Hela frågan är absurd. Det är inte en kommunal kompetens att skapa vinstrika företag i kommunen. När vi sätter ett mål så måste vi veta att det är möjligt att vi med våra medel kan uppnå målet och vi måste också tidssätta detta dvs att vi år 2021 skall ha vinstrika och växande företag och dessutom – mycket viktigt – det måste finnas en korrelation mellan våra insatser och effekten. Det kan inte vara den generella utvecklingen som ger effekten – då blir det fel. Hur skall revisionen kunna göra sitt jobb med dessa typer av rent felaktiga mål?

Jag fortsätter med tveksamheter:

Kontinuerlig ökning av kommuninnevånarna.  Från vilken annan kommun skall vi ta kommuninnevånare? Om vi börjar marknadsföra oss i syfte att ta kommuninnevånare från våra grannkommuner tror du inte att dessa kommuner kommer att satsa pengar på att marknadsföra sig så att de inte tappar kommuninnevånare till oss och kanske de rent av vill ta kommuninnevånare från oss. Detta är ett moment 22. Till slut så kommer alla kommuner att satsa stora resurser på att marknadsföra sig. Vad innebär detta? Självklart att äldreomsorg, handikappade, skola m.fl. får mindre pengar och att vi anställer marknadsförare istället för personal inom äldreomsorgen och betalar reklambyråer stora pengar som vi skulle ha kunnat använda för våra handikappade och de som har det svårt i kommunen.

Att skapa en välhållen kommun med bra service kan givetvis ge positiva effekter både på människor som har funderat på att flytta till kommunen men även på att behålla innevånare i kommunen. Låt oss då fokusera på detta i tydliga mål. Centrummiljö, god service i våra verksamheter etc.

Vi ger förutsättningar för ett gott och meningsfullt liv i alla åldrar.  Enligt SOM Institutet är detta lika med ett lyckligt liv. Vi skall då ger förutsättningar för våra kommuninnevånare att få ett lyckligt liv. Problemet med detta mål är att det finns klara undersökningar på vad som ger oss ett lyckligt liv och då är det många variabler som spelar in bl.a Kön, Yrkesklass, Utbildningsnivå, Hushållsinkomst, Ålder, Personlighetsdrag, mm. Det är således något som vi politiker inte rår över. Självklart inte. Vad är då meningen ovan? Jo det är floskler – ord utan mening i ett kommunalt målsättnings sammanhang.

Våra medborgare har god folkhälsa.  Här finns det givetvis en hel del att göra när det gäller de fysiska aktiviteterna  och det görs ju också. Även mötesplatser kan ge samvaro och ge välbefinnande men det finns också stora delar av folkhälsan som vi knappast rår över och det är den psykiska hälsan. Rapporterna är många över den psykiska ohälsan hos våra unga – mycket hos unga flickor. Orsakerna är svåra att bedöma men här kan skolan ha en viktig roll men om vi bedömer att det är skolan som kan ha möjlighet att ge bättre psykisk hälsa hos våra unga – skriv det då! Det är ändå viktigt att ha en ödmjuk inställning till ett mycket stort problem och inte slå fast att våra medborgare skall ha god folkhälsa.

Elever som världsmedborgare / kosmopoliter. Jag har tidigare utvecklat detta men det kan vara bra att veta definitionerna. (Från grekiskan kosmos = världen, polites = medborgare).  Enligt wikipedia är Kosmopolitism, ”världsmedborgarskap, världsmedborgaranda”, är åsikten att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund av lika berättigade medborgare utan hänsyn till skiljaktigheter i ras, nationalitet och religion.

Som liberal har jag givetvis inget emot att människor utvecklas till världsmedborgare och det är en utveckling som absolut kan vara önskvärd.  Att den skulle kunna undervisas fram är något revolutionerande och insikterna som krävs av en kosmopolit kräver nog att man också vistas eller har vistats i många länder

Inriktningsdokumentet måste göras tydligt och begrepp förklaras. Vad menar vi med:

  • Välkomnande miljöer
  • Värdeskapande
  • Välmående företag
  • Meningsfullt liv
  • Världsmedborgare
  • God och nära service

När detta är gjort vill jag att följande gäller:

•Ett krav från mig är att innan man börjar arbeta mot en definierad inriktning så skall en processbeskrivning presenteras och redovisas
•Målbeskrivning. Hur har man tänkt arbeta mot en viss inriktning?
•Personer, vilka skall jobba med målet?
•Tidsintervall, när kan vi utvärdera resultatet?
•Mätstationer (tidpunkter)
•Uppföljning
•Justeringar som krävs av aktiviteter etc

 

Dag Hardyson, Liberalerna Grästorp

© 2019 Gtorp

Tema av Anders NorenUpp ↑